- Det är okey säger Linnéa Larsson, 22, när vi träffas över en lunch på Bajenstället Glada Stinsen på söder. Det var värre när jag spelade i AIK, då kunde vi få besked om träningstid och plats först under samma dags eftermiddag…
- Men vi var en enormt stark grupp så vi fixade både det och att vi ibland inte hade någon tränare, fortsätter hon.
Stark grupp
Vi är på väg att slänga oss över ämnet:
”Vad kan vi inom landslagskommittén göra för att trimma våra största bandytalanger till att vara draglok i att få till starka grupper”?
När vi istället undrar varför det inte tränas halvplan, får vi ett instämmande av frågeställningen.
Bakgrunden till mötet med landslagstjejen och den snabbskrinnande anfallaren, offensive mittfältaren Linnéa Larsson var inte att få underlag till att skriva en debattartikel om de ojämlika träningsförhållandena mellan tjejer och killar.
Hade varit väldigt passande annars på Internationella Kvinnodagen.
Men när olika utvecklingstankar och projekt kommer upp om talangutveckling och svensk dambandy går det inte att undvika att ge det transparens. Inte minst när åsikterna förs fram på ett så kunnigt motiverande sätt, som Linnéa Larsson gör. Så långt ifrån ett naivt, provocerande ”slänga i ansiktet argumentation” man kan komma.
Med henne som företrädare för ett politiskt parti i Agenda skulle man näst intill rösta på vilken färg som helst.
Minns hur hon på Talanglandslagets sommarmeeting i Växjö stack ut i kunskap, medvetenhet och fysisk prestanda.
När hon gick på ett kombinerat fotboll- och bandygymnasium i Solna hade hon som idé att kombinera dessa två bollsporter. Ibland blev det 12 träningar i veckan.
Säger också utan den minsta ansats till skryt, ”jag ville ge allt när jag var där, exempelvis på gymmet”.
Kan det vara möjligt, undrar jag medan lunchgästerna börjar att närma sig vårt etablerade revir.
Kärleken till bandyn
Vi förväntar oss att höra Linnéa snart säga något om den så omtalade väggen.
Nej, den talas det ej om, istället är det lunginflammation och sjukdomar som passerar revy i samma tempo som när hon går på genombrott på isen.
- Kärleken till bandyn blev starkare, kommer som svar utan att jag ens har undrat.
Linnéa Larsson visste nog att har man som hon spelat i fotbollens yngre landslag är det lika bra att föregå.
- Att spela bandy är en stor del av mitt liv, det ger mig så mycket kraft till att orka så mycket annat, mitt bandyliv har så många aspekter.
- Min situation var nog inte unik, många behöver stöttning och råd. Därför lämnar otroligt många tjejer bandyn alldeles för tidigt, säger vår samtalspartner med övertygelse.
Därefter kommer hon också in på hur detta skall avstyras. In med fler proffsiga ledare som Agne Bergvall.
- På självaste julafton fick jag ett mail från honom.
Sedan går hon över att ösa beröm över träningsappen Sideline, XPS. Som hon kom i kontakt med i samband med att hon blev uttagen i Talanglandslaget
Själv hade hon tidigare något enkelt system över sin analoga träningsdokumentation, som hon inköpt själv.
Djup i min träning
- Med denna app får jag möjlighet till ett djup i min träning, jag kan därmed se till att jag ej gör samma misstag igen, typ orsaka mig själv sjukdom
- Det finns en otrolig potential i detta hjälpmedel, jag har lagt till en del själv och utvecklat den berättar Linnéa Larsson.
När vi nämner till henne att det internt har dryftats om hon kunde vara lite handledare, portalfigur för denna ”träningsdagbok”, svarar hon inte på denna trevare utan säger:
- Fantastiskt bra system här får man svart på vitt hur det går för en och man lär känna sin kropp slår bandytjejen med sex SM-finaler fast.
Landslagskommitténs ordförande Per-Anders Gustafsson betonar att det blir en fortsättning på arbetet att långsiktigt markant höja de fysiska kraven på landslagsspelarna.
Sideline, XPS, anses vara en av de mest etablerade tränarplattformarna. Här går det att bygga upp sin personliga övningsbank tillsammans med träningsprogrammet. Lätt att ge varandra feedback.